Konsultverksamhet och it-drift i offentlig regi har redan provats och det har inte visat sig effektivt. I slutändan har verksamheterna sålts och gått över till privata näringslivet.
IT-driftsutredningen kom med ett delbetänkande den 15 januari men fortfarande återstår det stora jobbet. Hur myndigheter på ett effektivt och säkert sätt ska organisera den framtida it-driften är nu utredningens fokus fram till den 15 oktober, då slutbetänkandet inklusive förslag ska presenteras.
Det är viktigt att utredningen tar en titt i backspegeln i det fortsatta arbetet, faktum är att vi redan provat statlig it-drift. Resultatet av denna satsning är allmänt känd, i slutändan konstaterades utmaningar med effektiviteten och verksamheterna såldes till privata aktörer.
En titt i backspegeln
Den som kan sin ”it-driftshistoria” vet att det i budgetpropositionen år 1975 fastslogs att statskontoret, Datamaskincentralen för administrativ databehandling (DAFA) och Statskonsult AB skulle ses som delar av statsförvaltningens samlade resurser för rationalisering, den så kallade rationaliseringsförordningen. Då var Statskonsult AB den största konsultleverantören inom Automatisk Databehandling (ADB) och tillsammans med DAFA hade man i praktiken ensamrätt på leveranser och stöd inom IT-området till statliga myndigheter.
Denna särställning utmanades 1978 då Monopolutredningen lämnade sitt betänkande (SOU 1978:48 Konkurrens på lika villkor), där fastslogs att Statskonsult AB skulle mista sin särställning som leverantör till statskontoret och statliga myndigheter. Även i delbetänkandet Datakonkurrens (Ds B 1979:1) fastslogs att DAFAs särställning ifråga om uppdrag avseende utveckling och drift av ADB-system skulle upphävas. När dessa förslag trädde i kraft i början av 80-talet öppnades marknaden upp, och några år senare omvandlades DAFA till ett aktiebolag.
I Regeringens proposition om statsförvaltningens användning av ADB mm (1984/85:225) kan man läsa följande: ”Propositionen innehåller förslag i syfte att dels öka effektiviteten i myndigheterna, dels öka servicen till medborgarna genom användning av ADB. Vidare föreslås ändringar av vissa regler så att besluten om ADB-användningen flyttas närmare användaren - den sakansvariga myndigheten.” Effektiviseringen var således ett av skälen till att lägga verksamheten i ett aktiebolag vilket även medförde att man hädanefter kunde rikta sig till den privata sektorn för att öka lönsamheten och säkerställa verksamheten.
Statliga bolag övergår till näringslivet
1994 såldes sedan DAFA till den privata sektorn i samband med den privatiseringsvåg av statligt ägda bolag som ägde rum i början av 90-talet. DAFA såldes till SemaGroup och verksamheten gick senare över till WM-data, numera CGI. Även inom kommun- och landstingssidan har man provat central it-drift genom det gemensamt ägda Kommundata som i praktiken hade ensamrätt på it-leveranser till svenska kommuner. Inte heller den verksamheten blev ett tillräckligt effektivt och adekvat stöd för Sveriges kommuner och Kommundata såldes 1994 till Enator som numera är TietoEVRY.
Sammantaget visar detta att konsultverksamhet och it-drift i offentlig regi redan har provats och det har inte visat sig effektivt. I slutändan har verksamheterna sålts och gått över till privata näringslivet – erfarenheter som it-utredningen borde analysera och dra lärdom ifrån.
Det som heller inte får glömmas bort i ovanstående resonemang är att bolagisering och utförsäljningar går hand i hand med tydligare krav på att inte konkurrera med näringslivet. De förändringar som skedde gällande statlig och kommunal it-drift samt försäljningen av respektive bolag inföll samtidigt som förändringar i upphandlingsregelverket infördes. Upphandlingskungörelsen från 1973 ersattes den 1 juli 1986 av Upphandlingsförordningen som var ett ramverk för hur upphandlingsverksamheten skulle bedrivas. 1992 års upphandlingslagstiftning ”Lag (1992:1528) om offentlig upphandling” trädde i kraft den 1 januari 1994, väsentligen till följd av Sveriges anslutning till det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och senare genom vårt medlemskap i EU.
Ska staten konkurrera med näringslivet?
Utförsäljningen av den statliga och kommunala it-driften sammanfaller alltså med konkurrensförutsättningar på marknaden och upphandlingslagstiftning. Det aktualiserar återigen frågan om kommuner, regioner, myndigheter eller staten verkligen ska konkurrera med näringslivet och ägna sig åt it-drift igen? Utredningen måste resonera ingående även om denna frågeställning i slutbetänkandet för att det ska bli trovärdigt i slutändan.
Slutligen måste omfattningen av it-drift också diskuteras – det är dock något som jag kommer återkomma till i en annan blogg där vi återigen reder ut begreppen. Jag tror att det finns en risk att många mindre och mellanstora myndigheter blir besvikna utifrån resonemanget i it-driftsutredningens delbetänkande kring själva begreppet it-drift. Mer om detta i nästa nyhetsbrev.