noun_Email_707352 noun_917542_cc Map point Play Untitled Retweet Group 3 Fill 1

Är ett distansledarskap mer demokratiskt?

Skapar distansen en möjlighet snarare än hinder?

23 juni 2020

Många försöker lösa dilemmat om hur man egentligen leder ett team på distans, speciellt när medarbetare är vana vid att kunna ta en snabb, och framförallt informell, avstämning med sin ledare. Vad funkar, vad funkar inte, och är det skillnad på team och team? Cecilia De Leeuw har en lång erfarenhet av hur teknik direkt påverkar såväl ledarskap som demokratiska frågor. Hon är ansvarig för våra telecom-kunder och driver allt från att skapa och upprätthålla en god relation till att leverera de absolut bästa lösningarna för kundens förutsättningar.

Hej Cecilia! Du arbetar tätt med och nära våra telekomkunder. Hur ser du på telekombranschens påverkan på demokratin? 
Det är just den demokratiska aspekten av fungerande kommunikation som gjorde att jag intresserade mig för telekombranschen för flera år sen. En grundpelare i ett demokratiskt samhälle är att kunna göra sin röst hörd och där har telefoni och internet varit en viktig del. Idag har mer än hälften av all världens befolkning tillgång till internet – i norra Europa där vi bor är det närmare hundra procent som har tillgång. Vi ska komma ihåg att det här sättet att kommunicera med hjälp av teknologi är väldigt nytt för mänskligheten, vilket lätt glöms bort eftersom det blivit en så väsentlig del i hur vi lever våra liv – både privat och i jobb.   

Dessutom finns det en demokratisk aspekt i att kunna arbeta på distans tack vare fungerade IT och telecom-tjänster. Hur många av oss löser inte vardagspusslet genom att arbeta hemifrån ibland? Vi är inte lika beroende av kontor och plats längre, vilket betyder att du kan byta jobb utan att behöva flytta till en annan ort. 

På bilden: Cecilia De Leeuw

Hur leder man på distans? Är det skillnad på team, eller finns det några magiska knep som passar alla? 
Vi kan börja med att svara på den sista frågan – nej, det finns inga magiska knep att ta till. Alla team består av olika individer och du måste testa dig fram till vad som fungerar för just ditt team. Däremot finns det skillnad på hur du bedriver ett effektivt ledarskap, där viss kommunikation måste nå alla medarbetare även om de är väldigt många. En del i det arbetet är att information inte förvrängs ju längre ner i leden de kommer och att alla känner sig inkluderade – för de ÄR inkluderade, och utan alla som är med i ledet kan vi inte lyckas med det vi vill uppnå. 

Vi brukar prata om ”customer obsession”, det vill säga att vi har kunden i fokus 24/7. Istället för att jag har enskilda samtal med kunder och vidarebefordrar feedback och frågor till vår Telecom Community i en vidare mening (alla de som på ett eller annat sätt stöttar våra kunder), så bjuder vi in till öppna sittningar där kunden och medarbetare deltar i en öppen dialog. Jag tror att det gör stor skillnad att få prata direkt med våra kunder, och det gör att vi kan bygga en kultur kring att göra det bästa för kunden, oavsett var man befinner sig i världen. 

Jag är van vid att ha team som sitter delvis nära och delvis utspridda över hela världen. En utmaning för mig innan pandemin var hur jag skulle bedriva ett mer demokratiskt ledarskap, eftersom jag inte fick samma informella stunder med de medarbetare som satt långt borta som jag fick med de som satt två meter ifrån mig. För mig som ledare har effekten av att alla sitter på hemma-kontoret gjort att jag har blivit mer demokratisk i mitt ledarskap. Självklart saknar jag att ha kollegor kring mig fysiskt, men jag har stärkts enormt som ledare av att alla kan vara en del i teamet på exakt samma villkor.  

Vad kan man göra som ledare om teamkänslan i gruppen börjar svalna? 
Jag upplever att många människor håller fast vid en slags nostalgi kring hur det var innan Covid-19, och att vi ständigt försöker göra saker så likt det ”gamla normala” som möjligt. Ta digitala fikan till exempel, det passar bra för vissa, men inte särskilt bra för mig. Jag får inte ut någonting speciellt av att dricka kaffe framför en skärm, och jag tror inte jag är ensam om det. Nu kör vi walk-and-talks istället, vilket känns mer naturligt. För ett halvår sen hade det inte alls fungerat att ha informella möten om vissa satt i ett konferensrum och man själv var ute och gick i skogen med fågelkvitter i bakgrunden, men nu har fågelkvittret blivit en del av det normala. Kort sagt, glöm de gamla sanningarna om vad som funkar och inte funkar – lyssna på magkänslan och fråga teamet vad som funkar för dem. 

 

Se Cecilia i vår digitala Almedalspanel!

 

Häng med oss på vår digitala version av Almedalen där vi pratar om vilken sorts samverkan vi behöver mer av för att stärka oss framåt.

Se hela programmet

Dela på Facebook Twittra Dela på LinkedIn