Trots att öppenheten i den offentliga förvaltningen varit inskriven i vår grundlag så länge har Sverige halkat efter när det gäller att dra nytta av de möjligheter som digitaliseringen innebär.
Men trots att öppenheten i den offentliga förvaltningen varit inskriven i vår grundlag så länge har Sverige hamnat efter de flesta andra demokratier när det gäller att ta öppenheten in i det 21:a århundradet och dra nytta av de möjligheter som digitaliseringen innebär.
Ända sedan den första lagen om vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen (PSI-lagen) kom 2010 har det gjorts flera försök från statsmakternas sida att få statliga myndigheter och kommuner att arbeta mer aktivt med öppna data. Det har tagits fram vägledningar och delats ut projektmedel, skrivningar i lagstiftningen har skärpts och regeringen har i policyuttalanden betonat betydelsen av öppna data.
Utvecklingen går långsamt
Även om allt fler arbetar aktivt med öppna data går utvecklingen långsamt. Mycket hopp har därför satts till det förslag till ny lagstiftning och de förändringar i hur myndigheter kan ta ut avgifter för elektronisk information som Öppna data-utredningen presenterat. Det som lyfts upp som positivt är att en helt ny lag, öppna data-lagen, kan bidra till att sätta nytt fokus på frågan; att myndigheterna får ett krav på sig som innebär att de bör arbeta proaktivt med att tillgängliggöra data; och att det införs en skyldighet att lämna ut information digitalt.
Problemet med den ordning som Öppna data-utredningen föreslår är att man skapar något av en parallell digital offentlighetsprincip där de som vill vidareutnyttja data från myndigheterna omfattas av ett regelverk och avgiftsstruktur samtidigt som de som ”bara” vill få ut en allmän handling omfattas av ett annat.
För att få del av de mer förmånliga reglerna om elektroniskt utlämnande, maskinläsbara format och liknande behöver man göra en begäran om vidareutnyttjande och ge upp det skydd grundlagen ger avseende rätt till anonymitet och rätt att inte behöva berätta varför man begär ut viss information. Detta innebär i och för sig också att man drabbas av högre avgifter än om man vill göra ett traditionellt offentlighetsuttag. Men i sin oro för att EU-domstolen ska ges anledning att granska den svenska offentlighetsprincipen slår utredningen genom sitt förslag sönder några av de pelare som offentlighetsprincipen vilar på.
En effekt av det aktuella förslaget kan bli att den entreprenör som vill ta del av information från en myndighet för att bygga en ny app får informationen levererad i ett maskinläsbart format som enkelt kan bearbetas i entreprenörens system men den journalist som begär ut samma information för att göra en journalistisk granskning med stöd av offentlighetsprincipen får informationen utskriven på papper. Att underlätta för entreprenören blir en lagreglerad skyldighet att tillmötesgå journalisten med enkelt bearbetbara data fortsätter att vara en frivillig serviceåtgärd men där det nu införs en tydlig avgiftsreglering.
En pyrrhusseger för öppenheten
Det är bra att Öppna data-utredningen har med sig vikten av innovation, tillväxt och gränsöverskridande handel men genom att försumma den betydelse för öppenhet och demokrati som öppna data har blir förslaget en pyrrhusseger för öppenheten. Offentlighetsprincipen blir digital för den som vill vidareutnyttja data, i huvudsak olika former av näringsidkare. För den som vill granska det offentliga, forska, öka sin egen förståelse av den egna kommunen gäller samma regler som etablerades 1766. Men kören av röster som kräver den nödvändiga förändringen till en verklig digital offentlighetsprincip kommer bli betydligt mindre när app- och tjänsteutvecklare fått sina behov tillgodosedda.
Om Öppna data-utredningens förslag genomförs är det viktigt att myndigheterna slår vakt om de viktiga öppenhets- och demokratiperspektiv som utredningen missat och erbjuder de som gör traditionella förfrågningar om att ta del av allmänna handlingar samma förmåner vad gäller digitalt utlämnande och maskinläsbara format även om det inte är ett direkt lagkrav.
I slutet av april gick remisstiden på utredningens slutbetänkande ut. Det kommer vara intressant att se helheten av remissopinionen för de två betänkandena och följa hur regeringen tar frågan vidare i den proposition som förväntas i höst. Det kommer finnas gott om anledningar att återkomma till frågan om öppna data, inte minst finns det ett behov av att visa på praktiska exempel, se på om de förväntningar som finns på arbetet med öppna data infrias samt om det går att ”räkna hem” arbetet med öppna data.