Den underskattade glädjen i inkluderande digitalisering

Med några få undantag så är du och jag människor som inte har några som helst problem med att logga in med mobilt BankID, beställa mat hem till dörren och boka möten i en app. Nu när vi har definierat vilka du och jag är så kanske du funderar över vem som står på andra sidan av diskrepansen, och det kommer jag till lite längre ner, men först vill jag ge en liten bakgrund till ett spännande projekt.

Den viktigaste och mest svårstyrda användargruppen

Under hösten 2019 kopplades jag och ett gäng innovations-entusiaster (vi har ordentligare titlar än så, men de fångar inte riktigt vår essens) in i ett projekt med Helsingborgs Stad. De ville titta närmare på hur AI kunde skapa värde för en målgrupp som AI inte nödvändigtvis brukar designas för; förskolebarn. Förskolebarn skiljer sig en hel del som användargrupp om en jämför med användare i andra projekt. Exempelvis är de svårstyrda, de delar inte samma referensramar som vuxna, och de utvecklas och växer för varje dag som går. Personalen på förskolorna tycker att det är viktigt att barnen utvecklar sin självständighet och vill gärna spendera mer tid med barnen på att ha dialoger och aktiviteter som skapar värde. Tillsammans med Helsingborgs Stad utvecklade vi en AI-bot som heter LAIban. LAIban används med en iPad och håller oftast till i kapprummet. Där kan barn, föräldrar och pedagoger ställa frågor och få reda på vad det blir för mat, vilken sorts kläder som är bra att ha på sig ute på rasten, och mycket mer. Alla som har umgåtts med en fyraåring på dagtid vet att det ställs samma fråga om och om igen. Förskolebarnen kan alltså självständigt söka upp information, vilket frigör tid för personalen. När jag försöker beskriva vad själva AI-boten faktiskt gör så låter det kanske enkelt, trots att den är ganska avancerad. Men det är också det som är det vackra i hela projektet, att tekniken bakom LAIban inte syns, utan upplevs.

Vikten av att avprogrammera sig själv

Det är en sak för mig att säga vad jag tror det är som skapar självständighet hos barn, och en helt annan sak att se vad barnen själva anser skapar självständighet. Vi jobbade hypotesdrivet i hela projektet tillsammans med Helsingborgs Stad, och fick gå tillbaka till ritbordet otaliga gånger efter tighta feedback-loopar med förskolepersonalen och förskolebarnen. För min egen del var jag tvungen att aktivt avprogrammera mig och mina gamla sanningar om användar- och tjänstedesign för att komma åt den här målgruppen, som ofta inte inkluderas i digitala tjänster. Ett ganska enkelt exempel är matsedeln: LAIban hämtar data från skolmaten.se och förvandlar den till ett format som barnen förstår; ”Vildfångad sej med potatisstomp, persiljegarnering och citronsås” förvandlas till ”Fisk med potatis och sås”. Det förstnämnda alternativet låter enormt mycket mer lockande för mig, men inte för ett förskolebarn som vill förstå vad det blir för lunch. Funktioner och design som vi trodde skulle skapa glädje föll ibland platt, och vissa grundläggande funktioner skapade glädje vi inte hade kunnat räkna med.

Oväntade resultat som går rakt in i hjärtat

Målet med LAIban var att på ett inkluderande sätt öka självständigheten hos förskolebarnen och frigöra mer tid för personalen att skapa värde tillsammans med barnen. Vi vet att det finns många barn som inte har svenska som modersmål och att det finns nyanlända barn på förskolan som kan några få meningar på svenska. Ändå förväntas de förskolebarnen kunna delta på lika villkor. För att öka inkluderingen bestämde vi att LAIban ska kunna hantera en mängd olika språk. Vi förväntade oss att se en ökad självständighet hos de barn som har ett annat modersmål än svenska, och det såg vi. Det vi inte hade räknat med var den totala glädjen och stoltheten hos barnen när de fick se sitt modersmål representerat i LAIban. Barnen kände sig inte bara inkluderade, de kände sig sedda. Jag kan inte sätta ord på exakt hur alla som var med i projektet kände när vi upptäckte detta och förde dialoger om det med förskolepersonalen, men jag kan i alla fall säga att det är ett projekt vi sent kommer glömma, av helt rätt anledningar.   

Vill du veta mer om hur du använder digitala tjänster för att skapa inkludering? Den 11:e mars håller jag och mina kollegor i ett webinar, tillsammans med representanter från projektet i Helsingborgs Stad och Volvo Trucks. Vad har egentligen Helsingborgs Stad och Volvo Trucks gemensamt, och hur använder de ny teknik för att skapa inkludering? Det, och mycket mer, pratar vi om den 11:e mars. /Emmy Hall, Tjänstedesigner på TietoEVRY.